I dag tisdag firas världsmiljödagen vars globala tema i år är minskning av plastavfall. Orsaken är klar: Om vi fortsätter som hittills kommer det snart att finnas mer plast än fisk i världshaven. 95 procent av all plast i världen används bara en gång och slängs bort. En stor del hamnar i natur och vattendrag: Av allt avfall i världshaven är 85 procent plast. Och det tar hundratals år för plast att brytas ner.

Ämnet har under de senaste månaderna varit mycket aktuellt även i Europa.

Just förra veckan lade EU-kommissionen äntligen fram ett direktivförslag om minskning av plastskräp. I direktivet beskrivs åtgärder gällande de tio produkter som skräpar ner naturen och haven mest. Till exempel sugrör, tallrikar, matbestick och vaddpinnar av plast kunde förbjudas i hela EU eftersom dessa kan ersättas av produkter som inte innehåller plast.

För at minska på användningen av plastkoppar och matförpackningar av plast borde medlemsländerna för sin del försöka hitta lämpliga lösningar. Redan för några år sedan godkändes ett motsvarande direktiv om plastpåsar. Det ledde till att plastkassar började kosta pengar även i Finland och användningen av dem minskade markant.

I kommissionens nya förslag krävs även att medlemsländerna ska ha återvunnit 90 procent av alla plastflaskor senast 2025. Detta är ett välkommet krav eftersom plastflaskor som driver ut från stränder är en av de faktorer som förorenar haven mest. Här är det finländska pantsystemet för flaskor ett gott exempel även för andra. Tack vare det är det inte många flaskor som blir kvar i naturen; och det finns flasksamlare som plockar upp de få som finns kvar.

Med det nya direktivet vill man även effektivera tillvaratagandet av fiskedon, göra återvinningstexter på förpackningar tydligare och informera bättre om verkningar av nedskräpning och återvinning.

Minskning av engångsprodukter av plast ingår i den plaststrategi som EU lanserade i början av året. En resurseffektivare användning av naturtillgångar har varit något av det som prioriterats mest i denna period.

Det handlar både om miljö och ekonomi. Europa är mycket beroende av importerade råvaror, och i detta sammanhang är engångskulturen fruktansvärt slöseri.

Nu är målsättningen att över huvud taget minska uppkomsten av avfall, men också att öka återvinning och återanvändning rejält. För att sätta fart på cirkulär ekonomi fattades i våras ett beslut om ett nytt avfallsdirektiv som ska förplikta medlemsländerna att öka återvinning och återanvändning av avfall.

Här har även Finland mycket att göra. Man kan tro att Finland är ett föredöme när det gäller avfallsåtervinning, men sanningen är att Finland inte är bland de bästa EU-länderna i det avseendet. Hos oss är det bara 42 procent av allt avfall som återvinns, och det mesta går till förbränning.

I enlighet med det nu godkända direktivet ska det framöver ordnas separata insamlingar inte endast av papper, papp, kartong, metall, glas och bioavfall, utan också av textilier och plast. Målsättningen är att all förpackningsplast ska vara återvinningsbar senast år 2030.

För finländska företag finns alltså nu en stor internationell marknad. Hos oss har man inom skogsindustrin börjat utveckla, och delvis redan tillverka, flera biologiska produkter och förpackningar som tryggt, säkert och hållbart kan användas i stället för plast.

Som en del av EU:s plaststrategi ska 350 miljoner euro kanaliseras till forskning och utveckling av material som kan ersätta engångsplast. Nu lönar det sig alltså för finländska företag att vara aktiva.
I Finland sätter man för närvarande ihop en egen nationell plastvägkarta under ledning av miljöministeriet. Förutom tillvaratagande och återvinning av plast är syftet att främja produktplanering, sätta fart på innovationer och investeringar inom cirkulär ekonomi samt minska beroendet av icke-förnybara råvaror.

Plast är ett viktigt och användbart material, men minskning av plastskräp och resurseffektiv verksamhet kan endast innebära fördelar för miljö, ekonomi, företagare, innovationer och konsumenter.